ModerMedia v1.0
'Reason'
'The concept of reason is associated with the ability of the human mind to predict effects as based upon presumed causes, the word "reason" also denotes a ground or basis for a particular argument, and hence is used synonymously with the word "cause."
'Stealth'
//30minute mix. Playlist include Leroy Hutson, Alton Ellis, The Roots, Prodigy...
'I work hard and that's not even hard work'
Disco É Cultura Pt.1
'Influenced by music from a young age by her recordstore owner father, Costa became one of Brazil's foremost female Tropicalismo movement singers and guitar players during the late 1960s and 70s. Along with her friend Maria Bethania, she became a political activist often coming into conflict with Brazil's military government when dissent in music was censored in 1968.'
Authentic
Sunday Shuffle
'Women & Drums'
'Combining Forces'
Just nu är det musik för varenda slant. Arbetsuppgifter har tagit sig nya former så bilder och ljud får stå för berättandet ett tag.
G//A
Division of Labour:
*stealth (noun)
The act of moving, proceeding, or acting in a covert way.
The quality or characteristic of being furtive or covert.
adj.
Not disclosing one's true ideology, affiliations, or positions.
'Studio Session'
G//A
Musical Direction:
'Time Brings On A Change'
Momentum
Idris Muhammad
Hard To Face The Music
Kings of The Yakkedy Yak
Nedan är en gammal anteckning från 'Clash D'Urbaine'tiden. Har i perioder ett reserverat förhållande till sticker/stencil art kulturen och min inställning är ungefär den samma idag som för två år sedan då jag skrev det här:
*Nu när jag läser det i efterhand så är det aningen aggresivt men som sagt, jag har fortfarande svårt att hitta graffitikulturens kraft och uttrycksfullhet i de stickers och stenciler som målas på stan.
'August 18, 2004
Naturally, I hold a love for all things artistic but one thing boogles my mind. The phenomenon, or terminology known as 'streetart', 'sticker art', 'postgraffiti', 'neograffiti', 'urban art', 'stencil art...', could it really be worth attention? By some it would probably be labeled and categorized with 'graffiti' but that only in my opinion marginalize the role graffiti/aerosol art has earned within contemporary culture. By definition (my definition...) graffiti could be described as being first and foremost about style, putting your creativity into the game; stalk, prey and 'get up' to leave your mark on society. It's courage and creativity all in one. It is breaking new grounds, unadultory vision and creating motion. The territory (art) is not new but the output and style pattern could only be activated during our contemporary era. No other historical period could spread art and individual messages as fast and effective as the elements we habitate and the tools we use. Graffiti also involves passion. Unfortunately it is hard to identify this passion in what some have proclaimed the stepchild of graffiti/aerosol art and categorized 'street art'. So, for several reasons I occasionally find it even more uncomfortable to watch and observe than any top-to-bottom spraypainted train would be to a regular commuter. Mostly because 'street art' seem very empty. Does it hold any importance at all? Where graffitiwriters used to freeze into a 'critical minded' bboy stance, the 'street art' culture only seem to vaguely know how to strike that necessary pose but not for what reason. The technique might be there but the skill just seem misused. One could confront that writers and aerosol artists in the 70's, 80's and present time was and still is only after fame and recognition within their specific social tribe and, ofcourse that is the case, but then naturally and logically the next step in any artistic evolution would be to get up and actually say something. So far: pigs, elephants, yellow snot, old funny women in hats on white stickers and most probably any other stale message. Slapping doodad stickers on a lamppost or painting pigs is not progressive. Nor is it very rebellious. To some it would even be interpreted as the voice of a generation that is not blind or deaf but probably a wee bit naive and retro obssesed.'
Stratagem
Propaganda
Unchartered territory
'Samla allt på ett ställe'
... development of the internet as an entertainment/information platform/vernacular culture/'the long tail'/nische markets/BRIC/consumption behaviour...
Dreamy days
Blogbox:
Battle Cry
Ettt nytt Go har stått på wantedlistan en längre tid och jag hittade det här utomlands
för ett tag sedan.
Battle Cry:
Cheat code...
Sketchbook
( 'ADF - Video Vidi Visum' page #5152)
New times - Old habits
I Never Met A Girl Like You Before
We Major
Den senaste tiden har det mesta kretsat kring att ro i hamn ett personligt projekt som legat på bordet en längre tid. När man nu befinner sig i det skede där de tankar och ideer man burit omkring i vad som känns som evigheter slutligen skall presenteras så börjar man även begrunda alla de timmar som går åt till att försöka förverkliga något som i egentlig mening handlar om att tillfredställa sitt eget förhållande till kreativitet och inte bara ett annat projektjobb i mängden. Man börjar gå igenom alla noteringar, klotteranteckningar och oläsliga kråkfötter skrivna på otaliga post-it lappar, servetter, öletiketter, kladdpapper eller vadhelst som funnits tillgängligt. Man blickar också tillbaka på hur tvunget det kan vara att bete sig som en blodigel, ett rent irritationsmoment i andra människors vardag för att få sin vilja fram. Alla mail, telefonsamtal och möten som i slutändan i många fall bara lett till insikten att kompetensen finns på annat håll och att man måste börja om från början - igen. Men har man vad man tycker är en bra idé så har man, och enda chansen att bli av med vad som i vissa stunder känns som en förbannelse är att fortsätta försöka. Nu får framtiden avvisa om det har varit värt alla dessa månader, dagar och nätter.
'Turn nuttin to somethin, now pimpin that's a savior
Best things are green now pimpin get your paper
High off the ground instead of skyscraper
Cool off, thinkin we local c'mon we major
We major? (C'mon homey we major)
We major? (C'mon homey we major)
We major?! (C'mon homey we major)
We major!! (C'mon...)'
Hk Morning
Nathan Rd, 6am...
Tribalism
Two books I was supposed to have read a long time ago but never quite found the time to finish until recently. 'Casuals' is thuggery at its finest moment telling the history behind the scene of terrace fashion. 300 pages following the different historical routes of designerbrand obsessiveness amongst workingclass British youths (and adults) through the 70's, 80's and present time. I was actually quite surprised with how well written this book was but I rightfully had my doubts after reading poorly written publications like 'Soul Crew' which strictly concentrate on the cult of violence amongst the followers of casual dressing.
'The Way We Wore' by former Face contributor Robert Elms was a real delight to read. Many might argue that Robert Elms has a maybe not so sane relationship to clothes but thinking about it for a second really; those people are probably the very same ones who 'chose' to follow any trends that the industry happen to dictate that very season. Those are also quite possibly the very same (predominately middleclass) who don't seem to realise that there are choices to be made during ones lifetime and that choosing for yourself what to wear and how to express your individual taste instead of being dictated what to wear by the likes of Gap, H&M or any other masscultural outlet is not an option but a responsibility, especially in these days and times when multinational corporations are intruding every aspect of human existance. Ofcourse, every person have a desire of belonging to a social tribe and thereby also need to accept the social rules, conducts and opinions of that particular community. In many aspects by choosing what to wear we signal to our surroundings what tribe we belong to. But the point, which Robert Elms also describes, is that the masscultural market could be accused of being a replicated formless tribe whose members have been robbed of their desire to make any kind of individual or collective stand since the culture in itself follows no other path than that of capitalistic means and extreme profit. Whether we chose to recognise it or not but with the fall of traditional political ideology what we wear and consume could soon become one of the last outposts of moral representation.
Super Supreme
I won't lie and say I'm not impressed by how James Jebbia and Supreme has handled their business these last seasons. Some might argue that the brand is not what it should be but considering it's presence on the forefront of streetculture for the last 12 years I'd say they're tighter than ever. Credibility is still a word synonymous with Supreme. Decided to cut a few corners on the supply chain with a good friend and kicked in quite a few backdoors while travelling through mainland factory-China. Picked up the above pictured darlings not too faraway from the coast...
Wired
Hopefully soon finding the time to comment on Murdoch x MySpace, Ebay x Yahoo and
Apple x Google...
Sneaker Street
Short stint back in Hong Kong. Sneaker Street aka Fa Yuen Street could've
been a great recon mission but it wasn't. No specials, and not
at all as exclusive as rumoured. Bought a Go game on Temple Street instead.
Haze 2006
(Haze @ Soi 1, BKK)
Bangkok shuffle:
Modified Bangkok
Brian delivered the intel that Futura had opened up shop in Bangkok. Clean, quiet design with an exclusively produced eight foot Pointman at window display. The location on Soi 1, near several shoppingcenters (MBK, Siam Center,Zen...). is quite unbeatable since both Thai and Westeners shop in this area.
Portable Picnic Players is the name of Futuras´ new clothing line. The first tee collection carries different symbolic elements inspired by the city of Bangkok. On the item below the middle picture depicts two Thai policemen.
Pointman.
Bali Bukit
Balangan (Bali Bukit)
Spent two weeks surfing Sumbawa, a nice bumby 1 day ferry and busride from Bali. It was a relief getting away from Kuta that just gets too much sometimes. Ofcourse, there's also many good spots around the Bali Bukit to surf instead of like me heading into unknown territories. Scored beautiful waves on Sumbawa although one could just rent a motorbike and ride about 20 minutes to find world class breaks away from Kuta Beach. Balangan is the closest spot followed by Dreamlands (sandbreak), Bingin (shallow, nice hollow waves), Impossibles (fast), Padang-Pandang and Ulu Watu. Six years ago there were virtually no construction except local residences on the Bukit peninsula. Today there's a cluster of new buildings either completed, planned or under construction. Actually, most buildings are still residentals but mainly owned by foreigners. Australians, Italian, French, American, Japanese and Brasilians are heavily represented. Landprices are increasing and this is probably the area developing the most (not counting Seminyak). A 18-hole golfcourse is also under construction just on the cliff overlooking Balangan and Dreamlands.
Heading east
'You Can't Always Get What You Want'
Feeling Good
Skulls are dead
Iconography is always an interesting theme since it many times overlapses different cultural territories while creating new communicative concepts along the way. The swastika is probably the most classic example being a sanskrit symbol for 'wellbeing' adopted as an emblem by the Nazis and turned into an icon that could be seen as representing extreme evil. However, the question is how many attempts at reinvention does one get before the intended message goes stale and loses all forms of substantial meaning? The skullicon has never had much of an innovative image. A skull has always been a skull symbolising either danger and/or rebellion of an established idea or system. Personally I'm not a big fan of this particaular icon but seeing that is it going through yet another tipping point phase I find it noteworthy. Moving through different layers of subculture for some time (music, skateboarding, streetwear...) it has now re-entered the surfing culture. Major manufacturers as Quicksilver, Ripcurl and Billabong are all using skulls as a graphical element this season while minor (minor is comparison) companies like Spyderbilt and X-Cite have decided to follow set trends. The problem is as mentioned that the skull has entirely lost it's original symbolic meaning a long time ago and that too many presumable rebels are trying to figure out how to fight on a nonexistant battlefield. The only thing worth figuring out is that there is no war to be fought. Capitalism and extreme consumerism won this campaign a long time ago. Skulls are dead and so is whatever rebellion the wearer of a skull t-shirt is trying to express. Perversely enough the skullicon has been turned into a form of selfmockery. How? Because many times the person making the most noise or wearing the most intimidating armour is the last one fit to start a revolution.
The Long Tail
A book I'm really looking forward to read as soon as I'm done with these. From what I have gathered 'The Long Tail' by Wired editor Chris Anderson will probably be the next 'hot' business/economy literature succeeding 'Tipping Point' and 'The World Is Flat'. This will probably be the one I enjoy reading the most since one of the projects I'm working on is closely related to the macrosegmented market Chris Anderson is depicting in his book.
Volcom Crustaceous Tour
Spent the day in Kuta attending this Volcom contest at Halfway. The conditions (1-2ft) didn't make for a very existing showdown but it was a nice sunny afternoon nonetheless. Actually paying more attention to the event ground crew than the water action since pulling off any kind of arrangement in a place like Bali requires some heavy organisational skills. I find the surfing industry a bit edgy but I guess every 'industry' behaves a bit funny when it deals with such delicate vernacular cultures as surfing and skateboarding.
Got this contest fanzine which I liked for some reason. I guess it's the size and the xerox feeling. Free hands-outs in the form of smaller publication is always interesting.
Fafi
Zappo Bali
I met Zappo some weeks ago before departure and promised to look for his piece close to Poppies II. The colours where still strong, really crisp. Hard to believe it's six years old.
Took a tour around Kuta and the Seminyak area and found a few others pieces. Not really anything noteworthy but still nice to see some graf on Bali.
No Words Should Describe
Nokia on Nathan Rd
Nokia has a store on Nathan Rd with a great clean look. A very simplistic approach that really stands out against the chaotic colourways of the surrounding environment. Nathan Rd is an absolute disorderly outburst of malls, plazas, markets and shops with a zillion over-the-top billboards and flashing signs fighting for consumer attention which just make the Nokia store and it's quiet choice of weaponry even more eyecatching. The interior works really well to.
852
Went hunting down Causeway Bay to find 852. I've never been there before but it was well worth the effort. Everyone going to HK sooner or later runs into 852 and Brian Siswojo who manages the shop. Brian has been around for a long time and is more or less a human hubstation of SE Asian streetculture which shows in the way he runs and presents his business. Good range of 2nd generation brands like Know1edge, MIKE, Uxa, Information, Fucking Awesome, Crooks & Castle and also a wide selection of Visvim. First time meeting Brian but just like Kevin he informed me on the current status in SE Asia. Two new shops opened in Bangkok, one being an official Futura venture. Both Jakarta and Kuala Lumpur are also reaching big market potential. Got some information on the Michael Lau exhibition being held at Quarry Bay but unfortunately there won't be enough time to visit.
The 852 Hall of Fame
Magazine pickups
Pickups all covering new generation popculture. Unlike Japanese magazines (Boon, Street Jack, Huge...) which are on a monthly publication schedule these Chinese equivalents come out on a weekly basis which shows how much interest there is and how fast the market is reacting. Articles include Neighborhood x Kostas Seremetis, Stussy and New Balance company history, Comme des Garcons and the usual newness.
Hong Kong connection
Met up with Kevin from Reach today and visited the store at Granville Rd. The interior is really nice carrying genuine Leilow, Undefeated, Stussy Custommade, House 33 etc. There's also a range of local brands like Subcrew, Grover and Stardust. The sneaker collection and urban toysection is well arranged too. Kevin have great connections within the Hong Kong and international streetscene and we had an interesting talk regarding the increasing interest of 'genre now' and new popular culture amongst the next generation of consumers in SE Asia and mainland China. Kevin was also extremely gracious enough to hand over some new products:
Bittersweet x aNYthing collaboration tee
360 x Reach Gotham Toyseries special edition no 333/403 which Kevin co-produced himself.
UNKLE Futura Dunks miniature collector series.
Chung King Mansions
Went down to Chung King Mansion today just to witness the frenzy taking place. Chung King is truly a madhouse, very much like Khao San Rd in Bangkok but without pale faces. Instead you'll find people from India, Afganistan, Pakistan, Ghana, Kenya, Congo and every other ethnic character and nationality with a bit of colour in their skin. None of these people come here for vacation though, but rather with business on their minds. Trolleys are constantly being pushed around all hours of the day. Huge trunks overloaded with clothes, watches, mobilphones, toys and whatnot stuffed into Chung Kings tiny elevators, like cloths of tissue into a gasoline filled bottle. I imagine a fire breaking out in one of the guesthouses and surely hundreds of people would perish in that complex. There's really nowhere to escape once you've made that move upwards in the building. Every floor is so narrow and tiny that meeting another person in the corridors heading in the opposite direction causes a slight problem; there is not enough room for the both of you meaning someone has to squeeze up against the wall so the other can pass through. There's even a movie about Chung King Mansions. Wong Kar Wai's 'Chung King Express' from 1994 tells several stories about the people and cultures occupying this place.
I had a peek in one of the alleys and found a backdoor to a staircase where I shot some photos. I kind of liked the atmosphere despite the hot, heavy odour of cooking fat, burning incense and shit. However, the stairs made a nice background and had in some strange way even more character than the much trafficked main entrance. The quiet lightning falling in on the white walls created a surreal feeling of emptiness and tranquility contrary to the fact of being located in one of Hong Kongs busiest buildings.
Chung King elevator surveillance cam
Ladies & Gentlemen, Welcome To Hong Kong
The city seems to be constantly changing, new buildings erupting like man made metallic volcanoes sculpturing an already impressive cityscape. Construction workers on every other corner maintaining what needs to be maintained, building what needs to be built to keep the city intact, growing, moving towards an unspecified destination while it's 7 million occupants seem to be on constant autopilot. Nonstop, neverstop. Hong Kong is a city too captivating to escape from, so impressive that you always need more time to marvel at this earthbound spaceship. Like we haven't even reached our own planet yet. It all seem so natural, almost organic, carrying the characteristics of it's subtropical surroundings. There is never a static moment in this part of the world. Hong Kong isn't pre or post anything. Never old or new. A complete paradox. It just is, just the way it should be. Now.
Old To The New:
Heavyweight
Heavy guns:
ApplexNike
Man har varit något konfunderad över vad Apple skulle komma upp med för att hitta vidare efter två någorlunda lugna produktkvartal. Den nya MacBook med Intelprocessor i all ära men vad man velat se är hur dom skulle välja att utveckla iPodfamiljen. Att nu söka sig utanför sitt eget varumärke och skapa ett helt nytt koncept tillsammans med en annan gigant; Nike är det bästa Apple kunde göra. Att också just personer som Spike Jonze, James Jebbia, Shawn Stussy, Futura, Jeff Staple och HF är inblandade för att utveckla kringprodukter är glasklart tänk. Apple och även Nike skaffar sig självklart ett betonghårt fundament genom att fortsätta alliera sig med populärkulturella nyckelfigurer som dessa och det säger allt om hur väl Apple förstår sig på den nya marknaden och de kanaler som hör till.
Pumaroids
Pumas VM kampanj har börjat synas. Polaroidbilder med fotbollsögonblick från
spridda delar av världen ligger utlagda runt stan.
Riktigt lyckad guerillamarketing men finns det bara två olika 'pumaroids' eller kommer det fler? Borde finnas fler då man kunde skapa en 'collectors item' serie. Nästa steg skulle kunna vara att skapa en live-kampanj byggd på andra 'pumaroid moments' utifrån utgången i fotbollsVM. Man kan hoppas tanken är något i stil med det...
--------------
--------------
Sprang på OG Zappo och fick mig en titt i hans blackbook. Den undre målningen är gjord på Bali för sex år sedan så jag lovade att undersöka om den finns kvar när jag kommer dit.
Survival
'Survival'
Index: 2/4
NPSS L006_
Ground Formation:
Ekonomisk kiosklitteratur
The Changing Face of China - John Gitting
The World Is Flat - Thomas L Friedman
China Inc. - Ted C Fishman
Tre nya böcker att beta av. Känner egentligen bara till en av författarna - Thomas L Friedman sedan tidigare och det är kanske dennes alster jag är något skeptiskt inställd till. Första utgåvan av hans 'The World Is Flat' har något år på nacken och spelar egentligen i samma liga som 'Freakonomics' och 'The Tipping Point'; populärekonomisk pocketshoplitteratur. Måste dock erkänna att Malcolm Gladwells 'The Tipping Point' var ganska underhållande så det återstår att se vad jag tycker om Friedmans bestseller. Friedman 'spekulerar' bl a i att den nya marknadseran innebär att världsekonomin och dess handelssituation har nått en linjärt stadie tack vare uppkomsten av internet och dess globala täckning. Ett företag i t ex Indien har därför samma villkor till konkurrens som ett företag på samma marknad i USA. Vad som inte verkar framkomma är dock problematiken kring de miljardtals människor och dess produktbas som inte har tillgång till internet som säljverktyg och vars verksamhet endast verkar på lokal nivå. Vilken nytta en bonde i Bangladesh eller fruktförsäljerska på Haiti skulle ha av Friedmans globalist populistiska formel 'the world is flat' återstår att se. Men som sagt, har faktiskt inte läst boken ännu så svaren kanske kommer.
Bus 174
"Sandro imposed his visibility through violence, through a gun. He was the main character of a new narrative. He redefined the social narrative. The story which had always placed him in a subordinate position turned into a tale where he had the leading role. A boy with a gun can make us feel something. He can make us feel fear. A negative feeling, but a feeling. Through it, he regains visibility, he reaffirms his social existence, his human existence. It is a process of self-creation. A process of self-invention. It's a perverse pact, a sort of Faustian pact. The boy swaps his future, his life, his soul for an ephemeral moment of glory. The small glory of being acknowledged, valued, of feeling self-confident. This is a crucial moment. It is at the centre of the problem. If we can't understand it's depth and complexity, we will never learn how to deal with it."
'We have to kill them while they are still young, so they do not bother us after they grow up.'
- Brazilian Local Government Official
Bus 174 är den dokumentära historien om hur Sandro di Nascimento, ett överlevande offer efter Candelaria massakern, i januari 2000 kapade en lokalbuss i Rio de Janiero och tog dess passagerare som gisslan. Ett drama som följdes av 35 miljoner tvtittare i Brasilien. Händelsen är i mycket epicentrat och ett av otaliga bevis på ett samhälle i kaos, ett nationellt dårhus där samhällsskillnaderna mellan fattiga och rika har nått omåttliga proportioner, och en korrumperad och lågutbildad poliskår med uppgiften att upprätthålla o-ordningen mellan två tyrannier; staten och gängkartellerna. Medborgarna i detta samhälle kan inte ses som annat än offer och som i Bus 174, dess gisslan. Regissören José Padilha berättar en skrämmande historia om desperation och en önskan att bli accepterad. En berättelse om ett makrokosmiskt drama men med ett universiellt budskap. Tyvärr blir utgången inte annat än ett exempel på polisiär inkompetens och en ovilja att se den fundementala problematiken.
-------------------
-------------------
Hängde på eftermiddagen med August.
August aka Brasse-Agge.
Rocky releasefest
Rickard och Henke (PH3) jobbar på den nya plattan. Lyssnade på instrumentalerna på Henkes iPod och den mest passande beskrivningen vi kom fram till var; "intergalaktisk telefonsex musik". Hur som helst så lät det jävligt bra. Alla produktioner kommer att spelas in med liveband.
Sex, Drugs & Rapmusic
Electrofrenzy på Yes
Egyptian Lover sportar en leopardcoat med glitter och lägger som första låt på 'Trans Europe Express'. Mixar skivor (Cybotrone, NWA, Debbie Deb, Unknown DJ...) i någon timma innan han tar mikrofonen, pluggar in 808an och framför sin repertoar; 'Egypt, Egypt', 'On The Nile', 'Freak-A-Holics' och självklart 'Girls'. Samma kväll spelade Spankrock på Rodeos hipster happening på Kulturhuset men dom 18åriga electrochicksen i Cazals och bambooearrings längst fram vid scenen vill ikväll helst av allt höra:
'Baby, you look so soft
babygirl, you look so fine,
in my dream, young lady,
for every girl to be mine'
(On The Nile, 1984)
'Ingen bluff, bara billigt'
I Dont Love You Anymore
Läste onsdagens mediekrönika i DN med ett kritiskt öga där Jan Wifstrand resonerar kring vad som behövs för att locka en alltmer medveten publik till att vilja köpa företagens produkter.
JW förklarar i sitt inlägg att 'framtidens konsument går mer på identitet och känsla, mindre på pris och faktisk styrka', vilket han självklart har alldeles rätt i men det finns egentligen ingen anledning att dividera om framtiden i rent kronologiska termer eftersom framtiden varit närvarande hela tiden. Och att paketera 'framtidens konsument' som en enda enhetlig massa är ur marknadsföringssynpunkt också bra missvisande då enkelt nog människor generellt inte gör vad dom blir tillsagda (köp!) utan agerar utifrån vad människor i deras närhet företar sig. Och då inte heller nödvändigtvis geografiskt menat. Det är just detta som är anledningen varför reklam slutat fungera som säljinstrument då t.o.m gemene person genomskådat att det är just säljet det handlar om och inget annat. Inte välvilja och samhörighet gentemot en kundkrets utan bara ett enträget krängande, malande och beordrande som man för länge sedan slutat bry sig om vid valet av produkter. Konsumenten vill idag välja själv. Man vill själv och kan själv medan reklamen behandlar denne som alldeles tafatt och hjälplös. Men faktum är att hamnar konsumenten i en sitution där det börjar likna en omöjlig uppgift att ensam göra ett val så vänder man sig först och främst inte till reklamens fabricerade värld för råd och hjälp utan mer troligt dit det finns en känslomässig relation, någon man kan lita på och som lotsar oss till rätt val. Det är just denna roll som produktmakare ska representera. Rollen som kommunikatör och aktiv deltagare.
Men dock inte som Jan Wifstrand avslutar med att påstå att denna uppgift i första hand ligger hos reklammakarna att påvisa utan känslan och viljan att kommunicera måste företaget själva måste stå för långt innan fasaden spacklas om. Företaget måste vara hjärnan medan produkten är hjärtat som i förlängningen förvandlas från statiskt element i butiken till organisk kreation i kundens vardag.
Omdefinitionen av reklam och dess funktion handlar alltså inte om att producera en artificiell känsla utan om att skapa en samhörighet som bygger på att båda parter befinner sig i samma verklighet.
Med andra ord, när nu konsumenten äntligen mognat så är det också dags för reklamen att växa upp.
Be Young and Shut Up
'Sois Jeune Et Tais Toi'
Index: 1/4
NPSS M006_
Attack by stratagem:
Cho-time!
Har av någon oursäktlig anledning förbisett fenomenet podcasting trots att det funnits i närmare 2 år. Gör dig själv en tjänst; besök iTunes podcast bibliotek, välj en show du tycker verkar intressant, klicka på ikonen för programmet och vips så får du en mp3fil nedladdad varje gång det finns ett nytt inlägg. Genom Epiclaterdly hittade jag Benjamin Choes podcast från East Village Radio i NY. Mycket rock och indiemusik (Smiths, Cure, Lou Reed...) som jag har i det närmaste noll relation till men desto bättre. Man kan även lyssna på Choes program även om man inte har iTunes. Gå bara in på... Om du använder iTunes gå in under 'Advanced' menun, klicka på 'subscribe to podcast' och kopiera in: http://www.eastvillageradio.com/auto-archives/Benjamin_Choe/dircaster.php
ps. För vissa låter detta säkert märkligt men var är reklaminslagen (?!) Kan någon snabbt (nu!) köpa upp reklamtid eller än bättre programmera en liten Java applikation så att ett reklammeddelande kommer upp på min iPod display! ds.
ps2. 'This post was sponsored by East Village Radio ds.
Jonas och Ziggy på Riche
Lördag; Jonas (Sportif) höll som bäst på att installera sina målningar när vi anlände till Riche vid 19tiden. Mestadels symbolreferenser till diverse subkulturella uttryck. Drips, dödskallar, vapen och kamoflage. Har inga personliga kommentarer att ge och med risk för att bli missförstånd så tror jag inte det var syftet med utställningen heller.
Modifierad WE logo.
Ziggys dödskalle installation.
Egyptian LoverxYes
Whooaa!
(On The Nile, 1984)
(On The Nile, 1984)
FaderxNinaSimone
Lodown
Affärsvärlden
Cool Trans
Boon /back issue/
Fader
Största behållningen i den här högen av alster är definitivt Fader #38 med en 20-sidig special om Nina Simone. Jag upptäckte hennes musik pinsamt sent (2-3 år sedan) men nuförtiden dröjer det inte många dagar innan en Nina Simone komposition dyker upp i iPoden. 'Wild Is The Wind', 'Don't Smoke In Bed', hennes version av 'Mr Bojangles', 'Since I Fell For You' och framförallt 'I Shall Be Released' är för närvarande favoriterna. Minst en spelfilm om hennes liv är under produktion med Mary J Blige i huvudrollen. Kan se vissa paralleller i deras turbulenta livssitiationer så visst, det kanske kan fungera.
Vidare har Lodown magazine ny art director i egenskap av StudioAnti sedan Marok efter 8 år väljer att lämna över fanan. Lodown har alltid varit intressant och kul att läsa mycket på grund av formen och det kommer den säkert fortsätta vara. #51 innehåller bla intervjuer med bla KR, MIchel Gondry och en fotoessä av Ed Leveckis.
Note to self: Dags att plocka upp...
04.13 am
En dagsdos...
Spenderade dagen med att bland annat läsa ut den här 800 sidor tjocka boken som har spökat i bokhyllan dom senaste 4-5 månaderna. Men det som verkligen gjorde dagen var att titta på Jack Johnsons 'Thicker Than Water' som otroligt nog var ännu bättre än hans första film, 'September Sessions'. Förrutom dom närmaste i 'New School' generationen (Slater, Dorian, Machado, Gerlach) så ingår flera scener med Conan Hayes, Manoa Drollet och Tim Curren från spots på Tahiti, Hawaii och Irland. Jack Johnson använder precis som i sin första produktion 16mm kamera som ger en riktigt skön dokumentär finish med voiceovers från Shane Dorian med flera som berättar om sina tankar kring surflivet. Musiken är ganska typisk (medioker) men 'Even After All' borde vara obligatoriskt surfsoundtrack.
*Even after all
Man just feel satisfied
No competition, no competition at all
I just feel satta star
Them eyes are gorgeous girl
No demise
Uprise
I got to raise it again
Them eyes are gorgeous
I must advance
I don't check for no superficial
It's got to be beneficial*
Todays Fix:
Konstfack slututställning
Entré videoinstallation.
Mönsterkollektion av Anna Lundin
Prototyp Volvo CCS Scooter.
Brand development av Simon Sjödin. WESC pizzaslice tallrikar.
Portabelt kylskåp av Remotel.
Grafisk design/mönsterkollektion av okänd.
Kebab. Nu på tub!
Kan nämna att förutom att sälja mjukost med kebabsmak så finns även i Milkos sortiment chillikryddad kräftost. Hur j-vla dum produkten än må vara så får vi tacka Milko för integrationsflirten. Kebabmjukost... smaka på den.
Nedräkning
Ratchathewi, downtown Bangkok.
Efter en tids ovisshet är det nu definitivt klart att om exakt fyra veckor bär det av till Bangkok, Hong Kong och Kuala Lumpur igen. Det har gått fyra månader sedan sist men det känns redan som evigheter och denna gång blir det lyckligtvis ett längre besök. Inplanerat är även en avstickare till Bali för surfsäsongen som drar igång på allvar om några veckor. Tanken är att hitta så mycket material som möjligt och förhoppningsvis kunna sätta ihop nya omvärldsanalyser utifrån ett asiatiskt populärkulturellt perspektiv.
Den intressanta paradoxen med sydöstra Asien är hur snabbt sub- och streetkulturer som skateboarding, surfing, street art och diverse musikaliska genrer (hip hop, house, drum n bass...) har fått fäste de senaste 5 åren. Med tanke på hur traditionellt uppbyggda många andra delar av tex Thailand, Kina och Malysias samhällsskikt är så kan det bli oerhört intressant vad som komma skall inom ytterligare 5 år gällande kulturella hybridyttringar. Vad händer när exempelvis morgondagens 15åringar i Thailand och Kina börjar återupptäcka sitt egna kulturella arv och implementerar detta på allvar med vår västerländska populärkulturella tradition? Men för att hålla oss i nutiden så skall det framförallt bli ofattbart kul att återse Bali igen! Det är nu sex år sedan sist och mycket ser och är säkert väldigt annorlunda än hur det var då. Nedräkningen har börjat...
Street art, Bangkok. (Modifierad 'Andre the Giant has a posse').
Big city music for big city people:
Benny Page:'Turn Down The Lights '
(White Label, 2006)
Stephanie Mills: 'You Put A Rush On Me' /Paul Nice Rmx/
(The Rub: It's The Motherfucking Remix Vol 2)
Steve Spacek: 'Dollar'
(Space Shift, 2005)
Tao Te Ching
Man kan dränka nosen i hur många management- och ledarskapsböcker man vill om man har såna ambitioner men har man åtminstone inte ens en liten hum gällande asiatisk filosofi så kommer ändå uppgiften eller projektet man åtagit sig bara bli just ännu ett jobb. Alltför mycket fokus läggs på tomma titlar och fattiga befattningsstrategier när det i slutändan ändå kommer att handla om respekt och tillit mellan de inblandade parterna. Bakom varje befattningskamoflerad illusion finns hur svårt de än kan vara att tro ibland, en personlig karaktär och det är ofta denna karaktär som vinner tilliten och respekten bland sina medarbetare och inte dennes titel.
Hursomhelst, Sun Tzus 'The Art of War' i all ära men tyvärr verkar det föreligga ett missförstånd bland åtminstone de 'The Art of War' läsare jag har mött. Boken handlar inte om hur man för krig och vilka taktiska drag som kan vara mest gynnsamma i konfliktsituationer utan om hur man skall undvika att hamna i dessa situationer överhuvudtaget. Därför är 'Tao Te Ching', en av världens äldsta litterära verk, den som fler företagsledare och anställda (och människor i största allmänhet) borde fördjupa sig mer i. En hel hög av misstag och missförstånd skulle säkert då kunna elimineras på ett tidigare stadie.
'Very great leaders in their domains are only known to exist.
Those next best are beloved and praised.
The lesser are feared and despised.'
-Tao Te Ching
'Rigid laws and harsh punishment are not the work of great leaders,
whipping the horse over and over is not the way to ride a long distance.'
-Wen Tzu
'Many people are blinded by name and reputation. Few people see the reality.'
- Huainanzi (The Master of Huainanzi)
(Engelsk översättning av Ellen M Cheng)
(Engelsk översättning inkl. kommentarer av JH Huang)
(Engelsk översättning av Ralph D Sawyer)
(Engelsk översättning av Thomas Clearly)
Googlemania
Google grundarna Larry och Sergey i fotriktiga Nike Presto och matchande tubsockor.
Det finns väl ingen kvar som fortfarande går omkring och tror att Google bara är en oskyldig liten sökmotor och det tror man alldeles rätt i. Google som företag är idag värderat till ca 200 miljarder kr med en marknadsandel som måste ses som nästintill monopoliserad. Tillväxtmarginalen brukar ligga runt några hundra procent per år och bara det första kvartalet 2006 steg vinsten 60%. Men hur förblindad man än blir av framgången Google har lyckats med så är det ändå något som känns irriterande obekvämt med Google och dess företagsstrategi. Att prata om Google som ett enhetligt traditionellt företag känns bara fånigt och naivt med tanke på deras ofantligt starka position. Vidare agerar dom nästan misstänksamt anonymt. Nästan som en statsmakt...
Så vad fattas med Google som företag och varför blir jag nästintill paranoid varje gång jag hör talas om en ny revolutionerade 'upptäckt' av Googles superhjärnor till medarbetare?
Ett företags produktkriteria fyller Google med råge. Var och varannan vecka annonseras om något nytt och smart som skall hjälpa oss användare till en bekvämare och mindre krånglig onlinevardag. Allt ifrån GMail, Google AdWords, Google Earth, Google Store, Google News, Google Calender och ett dussintal andra applikationer har med strategisk tystnad sakta men säkert sipprat ut från Googleplexet i Mountain View, Kaliforninen under de senaste åren. Google har även meddelat att de jobbar på en GDrive, en personlig online hårddisk där du kan spara all din data. Visst, allt låter säkerligen alldeles förträffligt och till och med den mest omedvetna skaran av konsumenter förstår nog att vi har att göra med ett företag som inom en inte alltför långtgående framtid kommer att sänka Bill Gates topposition i graven. För vem behöver Microsoft när man ändå kan ha alla sina filer, foldrar, dokument, bilder, musik och filmer sparade på nätet?! Så kolossalt smart kan tyckas och det är just detta som skulle kunna vara problemet. Google är så jävla smarta att dom inte fattar hur fruktansvärt korkat man agerar.
Enkelt förklarat så är Google ett nytt Microsoft för den nya online eran, ett tråkigt dataföretag av den gamla skolan men med en uppdaterad kostymering. Bill Gates åker ut och in i styrelserummet snubblar två 25åriga före detta Stanford studenter i gympadojor. Men vad är då egentligen felet med Google?
Som sagt, Google är inget annat än ett nytt Microsoft. Avpersonifierat in i minsta detalj. Inte heller finns det någon uttalad företagsfilosofi. Man säger ingenting, man står inte för någonting, man bara prånglar ut en massa billiga produkter och när man sedan ställs mot väggen så gömmer man sig bakom sin plastiga fasad och säger att man bara ger det folk vill ha. I det avseendet så spillde man tyvärr Joltcolan i knät på sig själv när man valde att följa den kinsesiska regeringens direktiv att censurera sin sökmotor innan den släpptes i Kina. Frågan är alltså om Google verkligen ger folket vad dom vill ha; friheten till att välja och söka information fritt. Det är här man kan se det största problemet med Google ur ett varumärkesperspektiv. Varumärket är alldeles för svagt med tanke på hur ofantligt stor arenan är som dom spelar på. Misstaget man har begått är att inte låta sina användare skaffa sig en känslorelation till företaget på grund av avsaknaden av ett filosofiskt arv. Paradoxalt nog gjorde Google helt rätt i att följa Kinas krav med tanke på landets nuvarande världsekonomiska position men samtidgt jagar Goggle profit i ett alltför högt och kortsiktigt tempo. Tider förändras, statsskick växlar och -ismer reformas. Det är inget 100meters lopp man gett sig ut på (även om man kan tro det med tanke på skovalet). Med lite strategisk framförhållning skulle Google förstås ha valt att avstå ifrån Kinas krav, särskilt när andra sökmotorer såsom MSNSearch och Yahoo INTE gjorde det och istället byggt ett försvar kring 'ethics branding' och på så sätt vunnit både politiska, humanitära och än viktigare, känslomässiga poäng som företaget skulle ha stor nytta av när striden mellan dem och Microsoft och diverse andra spelare hårdnar om ett par år. När man sedan ser på vilket sätt Google presenterar sin produktarsenal, genom nollbudgeterad marknadsföring, vilket såklart medför att konsumentgruppen upptäcker produkterna på sina egna villkor (troligen senare än omedelbart) så blir det än mer uppenbart att Google kommer att tvingas till perioder av reträtt precis som Microsoft har fått göra de senaste åren. Och ligger man på försvar alltför länge sinar snart krigskassan. Frontlinjen krymper, motivationen kan inte upprätthållas och förr eller senare sitter man där, med alla andra förlorare (Netscape, Altavista...) och undrar varför ingen tycker om dig längre.
Jag tror dock vi kan släppa den infantila bilden av Google som enbart ett globalt företag och varumärke för egentligen, vad spelar det för roll om vad dina grannar och kunder tycker om dig när det är du som är borgmästare, sheriff och domare i din egna stad? Problemet blir i framtiden snarare användarens (läs medborgaren) än Googles (läs nationen).
10års jubileum
I år firar jag och min gamla Artcare portfolio 10års jubileum tillsammans. Köpte den hösten 1996 på Matton strax innan mina stundande studier vid Parsons. Det har varit en lång resa och ibland har vi kommit ifrån varann och den har fått stå och samla damm i något hörn medan jag varit ute på vift på egen hand. Trots ett par avbrott i vårt förhållande så verkar vi ändå alltid hitta tillbaka till varann. Har vagt funderat på att kanske byta upp mig till en lite flådigare och mer representativ case men det är för mycket karaktär i den här så vi kommer nog inte att skiljas på ett bra tag. För tillfället fungerar den mest som uppsamlingsplats för urklipp, handskisser, noteringar, konceptsynopsis och annat som skall vidarebehandlas. Färdigt material och allt som är redo för print brukar hamna i handmappen på skrivbordet. Hur som helst kommer vi säkert att hänga ihop i tio år till.
Jack Johnson
Upptäckte på t-banan idag att Jack Johnson släppt en nytt album - som visade sig vara ett soundtrack till en barnfilm så det blev genast väldigt ointressant. Det fick mig dock att tänka på när jag blev introducerad till Jack Johnsons musik för sisådär 5-6 år sedan. Tillbringade nästan ett år på Bali och fick då låna en kassett med bland andra Ben Harper, Andrew Kidman och Jack Johnson att lyssna på mellan surfsessionerna. 'Flake' var första låten på den kassetten och 'F-Stop Blues' fanns också med. Läste nyligen att Jack Johnsons konsert förra sommaren i Central Park sålde slut 14.000 biljetter på 2 timmar! Lustigt nog tror jag att de flesta av dessa människor blivit introducerade till Jack Johnson på samma sätt som jag blev; genom en bekants gamla söndertuggade kassett, en bränd CD eller samlade runt en lägereld med nyfunna vänner på en varm strand långt, långt härifrån.
(foto: Backdoor, Hawaii) Jack Johnson på omslaget till Surfer's Path #52. Innehåller en lysande artikel och intervju med Jack där han bla berättar om hur hans far, Jeff Johnson på sextiotalet seglade solo ifrån Kalifornien till Hawaii genom att navigera med hjälp av stjärnorna.
'September Sessions' Klassisk surfrulle regisserad och filmad på 16mm av ingen mindre än Jack Johnson. Inspelad 1999 runt Mentawai öarna i Indonesien med bland andra Kelly Slater, Rob Machado, Brad Gerlach och Shane Dorian. Överdriver inte om jag säger att jag säkert sett den 30 gånger.
(Brushfire Fairytales, 2001)
(Brushfire Fairytales, 2001)
(In Between Dreams, 2005)
p.s Upptäckte att på barnskivan Jack har spelat in finns en cover tillsammans med Ben Harper på White Stripes 'We're Going To Be Friends'. Kanske en anledning nog att ta en närmare titt förbi Åhlens barnskivsavdelning... d.s
No shit Sofi?!!
"Fest eller inte. I sommar är klänning rätt i alla lägen."
Tro mig - det här är första och sista gången jag kommer att kommentera någonting som skrivs eller härrör från Aftonbladet aka En Ding Ding Värld v2.0 - men, no shit Sofi?!!, nu har du verkligen överträffat dig själv. Klänning?! På sommaren?! Genialt.
Superinventering
Träffade Gustav för vår med jämna mellanrum återkommande promenad/'superinventering'. Brukar bli en 2 till 3 timmars snirklig gångtur runt Söder. Enda problemet är att jag går alldeles för långsamt när jag tänker för att kunna synka med Gustavs elefantkliv. Man är som man går skulle man kunna säga. Har ett mer reflektivt sinne än Gustavs multitaskande hardcoreprocessor till hjärna. Dagens statusbrief bestod bland annat av:
Jan Åman och Färgfabriken, Gringo + Hoodsfred,
Richard Floridas föreläsning (läs högmässa) tidigare i vår,
Big TV, Anna Bråkenhielm + Talpa, Storåker McCann,
von Holsteins nyfolklighet i form av Metrokrönikör,
The Magnificent Distance, offentlig vs privat sektor,
Svenska Exportrådet vs upplevelseindustrin och
såklart... Kina...
My Mind Spray...
Propaganda
